Historia
Valbo-Ryr, både Bohuslän och Dalsland.
Valbo-Ryr är i dag en del av Munkedals kommun. Socknen är dock fortfarande en del av Dalsland. Via Dalsland och dess historia kan vi också hitta Valbo-Ryrs historia. Det är helt klart att att bygdens rötter finns mest åt det hållet. Denna beskrivning kommer inte vara någon komplett information utan mer en enkel information.
Valbo-Ryr ligger på gränsen till Bohuslän. Socknen tillhör sedan 1967 Munkedals kommun och Västra Götalands län. Tidigare var den en del av Ödeborgs kommun och Älvsborgs län. Sen medeltiden fram till 1658 låg riksgränsen not Norge, mellan Valbo-Ryr och Skredsvik-Foss-Hede socken.
Innevånarantalet är nu ca 250 personer, men befolkningssiffrorna har varierat stort. År 1850 var befolkningen 1048 st innevånare.
Landskapet är mera dalslänskt än bohuslänskt med skogiga åsar och blänkande vatten, odlade dalgångar, mossar och myrar.
Fornlämningar
Valbo-Ryr visar tecken på mycket tidiga bosättningar. Rester av flinta, fynd av stenyxor och aska efter eldstäder finns längs Viksjön och Valbo-ån. Tydlig boplats vid Klåvne t.ex. Exempel på detta är hällekista från Värhult, bronsåldersgrav på Tjuvaråsberget. Järnåldersgravar, högar och jordblandade rösen bland annat vid Backa, Lerryr, Vågsäter, Värhult med flera.
Valbo-Ryr i skrift
Texter om bygden kan man hitta från 1200-talet och framåt. Walbo härad, där Valbo-Ryrs socken ingick, nämndes i ett brev fråm kung Magnus Ladulås redan 1287.
Gränsbygd
Dalsland var på 1300-talet en del av Västergötland. 1680 blev landskapet definitivt en del av Älvborgs län.
Dalsland, och därmed Valbo-Ryr, var ofta utsatt för härjningar under de svensk.norska gränsstriderna. Exempel på detta är 1564-68, 1611-12, 1644-45, 1675-79, under Karl XII sista krig samt 1788, 1808-09 och 1813-14.
Ur en uppsats, skriven 1554 om ett möte med danskarna på Elfborg, angavs gränsen för Ryrs socken enligt följande: Stämningslunda – Långån – Tjärevadsås – Grytån – Tristickels sund – Klaveviken – Wegmossehals – Qverdöle – Hattefjällsbäck – Lackarekälla – Kikeån – Rölandavatten – Lerryrån – Wattnerud – Grimåsen – Grimåsenvattnet – Lundevattnet – Lilla Eckvattnet. Valbo-Ryr var Sveriges gräns mot väster!
Tullstationer
Från historien om socknen som gränstrakt bör nämnas att Carl XI tillät enbart vissa varor att passera ut ur landet till Norge eller Danmark. För att få inkomster till staten inrättades gränstullar och tullhus efter graänsbandet på flera ställen och även på innevånarnas bekostnad.
FLOTTNING I VIKSJÖN
Flottning av ved och timmer har pågått i sjösystement ca 300 år. Det var det lättaste sättet att frakta detta tunga material då vägar och broar nästan var obefintliga.
Vattensystemet som i huvudsak består av Valbo-ån är ca 8 mil långt. Källflödet kommer från Knäsjö vid Ödskölt, norr om Bäckefors. Sen tillkommer biflöden som också nyttjats för flottning samt Ellenö-Östersjön.
Riktigt stora mängder flottades fr.o.m 1873 då Munkedals pappersbruk byggdes. Pappersbruket behövde både ved och vatten till produktionsprocessen så allt var en logistisk ”fullträff”.
Från 1895 transporterades ved och virke på Lelångebanan som gick från Bengtsfors till Uddevalla. Nu kunde man frakta ved från nordvästra Dalsland på järnväg och tippa av det från Sundsbron ner i Ellenösjön. Veden flottades sedan via Valbo-ån till Viksjön, Munkedalsälven, Vassbotten vidare till Björid damm – Kanalen och ner till fabriken.
Sen när lastbilar blev vanliga, hade man avlastningsplatser vid bl.a. Vassängen, Hattefjäll bro och Kaserna i Munkedal.
Flottnings arbetet var tungt och farligt. Dock har få riktigt allvarliga olyckor med dödlig utgång skett. Det gällde att utnyttja vattenflöden och rätt vindar till att förflytta veden. Båtmotorer kom på senare tid.
Viksjön är 280 ha stor och som mest 4 meter djup. Över Viksjön förflyttades allt virke i bomringar. I sjön fanns en stor spärrbom för reglering av flottgodset. På Kasensidan fanns ett eldrivet spel för att dra hem bommen efter ett släpp. Bommen var fäst på andra sidan sjön och spelades hem med en ½ tums vajer. Anordningen var välgjord med en vändskiva för att följa med vajerns halvcirkelformade draglinje vid inspelning.
Bild tagen 2008 Nils Johansson vid vajerspel 2006
Västliga vindar i Viksjön ställde stora krav på kraftiga bommar i sjön. Den allra sämsta väderkombinationen var högvatten och västlig vind. Då drev flottgodset upp på de översvämmade markerna och blev kvar när vattnet sjönk. Vid ett tillfälle gick hela 15 000 kbm timmer upp i Vassängen.
Som mest flottades det år 1937 130 000 m3/år annars ca 90 000 m3/år
1967 avslutades flottningen. Länge kunde man se massaved sticka upp i Viksjön och det ligger fortfarande ved på sjöbotten.
Uppgifter hämtade från kompendium ”Flottning i Valboån” sammanställt av Ingemar Lindhe, efter en studiecirkel genomförd 2006.
Gårdar i Valbo-Ryr
- Vågsäter
- Ryrs säteri
- Flatebyn
- Flottarleden